Operationsberättelse :))

Vi fick tid 08.45 på torsdag morgon. Strax innan 05 på morgonen gick vi (pappa) in till Alba och gav henne en flaska välling som hon tacksamt slurkade i sig hela och somnade sen om så gott. Vi väckte lilla sömntutan strax innan halv åtta. Trolleriplåsterna skulle på och lite andra förberelser innan vi skulle iväg. Mormor kom upp kvällen innan för att ta hand om Theo så att både Jörgen och jag kunde vara med på sjukhuset.

Det kändes otroligt nervöst att åka i väg. Jag darrade på händerna och försökte hålla masken. Väl framme på avdelningen tog den proffsiga personalen hand om oss. Alba fick leka in sig på rummet där vi skulle vara. Först efter en stund fick vi byta kläder och ta medicinen som skulle göra henne lugn och lite trött. Kirurgen kikade förbi och presenterade sig. Det kändes skönt.

Sen skulle vi iväg till operation. Alba var så lugn och lullig och glad och det kändes så skönt. Det smittade av sig på mig som tur var. Vi skojade och fnittrade lite i hissen på vägen dit och Alba mös lite och låg och sög på tummen. När vi var där fick jag byta om och sen bära Alba in sista biten. Det var massor med folk runtomkring oss plötsligt. Alba fick ligga på sängen och välja bokmärken och bamseklistermärken och märkte inte så mycket av att flygplandet landade. Plötsligt drog hon handen till sig och sa -MAMMA titta flygplanet har landat! och skrattade. Underbart. Sen skulle hon andas i masken och blåsa upp ballongen. Vi hade pratat om det tdigare om att hon skulle ta djupa andetag och det gjorde hon. Efter ett par andetag drog hon undan masken och sa -Mamma nu känner jag mig väldigt trött, sen somnade hon.

45 minter senare fick jag gå iväg till uppvaket. Där låg det en liten liten ledsen tjej som for runt i sängen och hostade och skrek. Lite morfin serverades omgående och så somnade hon om en liten stund. Men inte länge. Hon vaknade igen efter en kvart och började kvickna till mer och mer. Vi var nog bara där en halvtimme sen fick vi komma tillbaka till avdelningen och äta glass. Hon var väldigt trött och ledsen av och till de första timmarna. Kräktes flera gånger. Hon somnade om efter ett tag och sov nästan en timme och sen när hon vaknade igen vid 13.30 på em mådde hon mycket bättre och började att bli sig själv igen.

Äta tänkte hon inte göra. Personalen var på henne flera gånger och försökte locka med nåt ätbart. Men nej, glass och saft var det enda Alba ville ha. Vid 15.oo tiden fick vi lov att åka hem igen. Alba mådde fortfarande illa och kräktes. Men det kunde hon lika bra göra hemma tyckte vi. Vi har så nära om det skulle vara något och vi skulle behöva komma tillbaka.

Vi träffade kirurgen innan vi åkte hem som sa att han hade tagit bort mycket av halsmandlarna för de var väldigt stora. Han hade skrapat på polypen bakom näsan och tittat i öronen på henne. Hon hade lite vätska bakom vänstra örat men det såg fint ut ändå och hon behövde inga rör i öronen.

Eftermiddagen spenderade jag med Alba på en madrass på golvet i vardagsrummetoch tittade på tv. Vi mös och mös och mös. Hur mycket kan man pussa och krama ett barn på en och samma dag egentligen. Det var så skönt att få komma hem så snabbt och att allting gick så bra.