Stressad...

Alba har mått så otroligt bra länge så vi bestämde att vi skulle prova att ta bort hennes inhalationer. Det kändes inte motiverat att ge henne det eftersom hon inte har haft några som helst besvär på snart 2 månader. Och innan det har hon mått toppen hela hösten.

Men så i natt eller rättare sagt tidigt i morse kom den där förbannade kruppen. Som en jäkla ångvält kör den över oss. Som vanligt händer det när man sover som bäst allihopa så man kastas rakt in i paniken alldeles yrvaken. Alba blev väldigt ledsen och rädd och fick inte luft ordentligt. Det låter så otäckt och svullet i halsen när hon försöker få luft. Fram med medicinerna, kall saft med is och ut på balkongen så lugnade det tack och lov ner sig ganska snabbt.

Jag kommer aldrig att vänja mig vid detta. Jag tycker att det är skitjobbigt och det är så synd om Alba som måste ha det såhär. Det är väldigt länge sen hon vart så här dålig. Man får så dåligt samvete att vi slutade med medicinen i 2 eller 3 dagar. Det ska vi ju inte göra om.

Nu känner jag mig ganska stressad över hur natten kommer att bli. Alba har sovit några timmar nu. Hoppas att hon får en lugn natt, Jag ska sova i gästrummet med henne. Vi kan ha fönstret öppet där och det brukar hjälpa henna bäst. Kall frisk luft gör att svullnaden i halsen lägger sig på henne.

Älskade lilla stumpan.

NYTT INLÄGG:

Natten har gått över förväntan. Vi har sovit i arktiskt klimat. Minusgrader i sovrummet. Men vi har sovit hela natten. Lite hostigt men inte alls så det har varit jobbigt för Alba.