Syskonkärlek

Syskonkärlek

04 september, 2011

En typisk treåring och en något lugnare femåring!

Theo är 3. Saker och ting ska vara på ett visst sätt. Om det inte blir som han har tänkt sig så blir allt fel för honom. Han blir arg och ledsen och slåss samtidigt som han vill att man ska hålla honom och kramas och bara vara nära. Det är mycket som händer inom en liten 3 åring. Liten som en baby ibland och sen en stor kille som ska klara saker själv.

Vi var på BVC i torsdags och han ville inte väga sig. Sköterskan ville verkligen ha en vikt på honom för han hade tappat så mycket vid förra vägningen. Så jag tvingade honom att väga sig. Sen var han på dåligt humör hela den fm. Tiden hos tandläkaren en timme efter BVC gick ju inte så bra precis. Den sköterskan var kanske inte den mest pedagogiska vi stött på heller. Hon hotade med att det blir ingen leksak och att hon hade inte tid att försöka få honom att gapa för hon hade andra barn att undersöka också. Jag ska be att få en annan nästa gång.

Idag gick vi upp till Gränby för att klippa honom hos tjejerna som jobbar på hårsalongen där. Det jobbar en kille där och massor av tjejer. Så klart så var det killen som blev ledig när det var vår tur. Det var fel person och fel stol och han tänkte inte ställa upp på att bli klippt där. Vad ska man göra?! Jag gick till Claes Ohlsson och köpte en svindyr trimmer som i stort sett är ljudlös och då gick han med på att bi klippt av mig hemma. En stor portion TÅLAMOD måste man ha med denna lille man.

Måste ju berätta också om resten av besöket på BVC. Sköterskan var mycket imponerad av hur bra Theo pratar. Han pratar så tydligt och har ett stort ordförråd för att bara vara tre år. Då blir man så glad. Vikten var inga problem. Han väger 3 kurvor under standard fortfarande med han följer den kurvan nu.

Sen dagis började så har Alba blivit lite lugnare. Hon behöver den stimulansen på dagarna. Hon börjar bli sugen på att gå i skolan som kompisarna som slutat på dagis. Vi funderar lite på Jensen skolan som ligger precis bredvid dagis. Alba började på Judo idag och tyckte att det var jättekul igen. Hon tog en paus från det förra terminen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Livet är som en dans på rosor, ibland finns det en lång bit av stjälken helt utan taggar, helt plötsligt bara finns det stora hemska taggar som man måste undvika, lite stick får man alltid eller hur. De flesta går över ganska fort, eller hur.
Kul att Alba trivs så bra med sina dagar, det är mycket fart och mycket energi i den tösen som måste ut ut.
Många kramar mormor