Blå kille idag!

Fia och magen har precis varit här och lunchat med mig och Theo. Nu är det sååå spännnade att man nästan spricker. Men det är ju ett par veckor till så det är bara att vänta lugnt.

Theo är en blå kille idag. Växer så det knakar så jag måste ner i förrådet i helgen och leta upp allt i 62/68. En del kläder i 62 är små redan. Det är ju så roligt med kläder till barnen. Vi har fått 15% på ett köp på polarn och pyret och det måste ju utnyttjas. Vi ska köpa lite höstkläder till Alba. Jacka, mössa och vantar. De har så bra ute kläder på PO.P tycker jag. Något till Theo blir det säkert också. Mycket arvegods blir det men han är faktiskt riktigt söt i rosa ;))

Dagis idag!

Lite snuvig och hostig men ingen feber och på gott humör så det är dagis idag. Lämningen gick bra. Lite reserverad tjej men inte alls ledsen. Hon har ju så kul med de andra barnen. Det känns väldigt skönt att det blev bättre så snabbt. Theo sover i gungan men har börjar skruva på sig. Jag ska lägga mig och amma honom om en stund och hoppas på att få sova en stund. Han var lite ledsen i natt det är jobbigt att vara snuvig när man är så liten.

Förkylda barn

Tre dagar på dagis och Alba är förkyld. Hostig snuvig och lite varm men ingen riktig feber. Hoppas att det inte blir värre så att hon kan gå på dagis i veckan stumpan. Theo är också förkyld och har haft det lite jobbigt i natt med segt slem. Han blir rädd när han får en massa slem i halsen och förstår inte att han måste svälja undan det och då skriker han förstås. Som tur var så väckte han inte Alba i alla fall. Bara pappa vaknade och kom lunkades in i arbetsrummet. Eftersom Theo i stort sett aldrig skriker så undrade Jörgen förstås vad som var fel. Vi är väl förberedda på förkylningen. Alla barn som vi känner som precis börjat på dagis är eller har precis varit förkylda. Vi laddade i helgen med nässpray och droppar, alvedon och ipren är vi ändå var och storhandlade.

Nu sover Theo i babybjörnen och Alba tittar på bollibompa. Jag ska försöka få henne från tv:n ett tag och göra en sats trolldeg som vi kan leka med.

Theo 7 veckor idag!

Tiden går så snabbt och det har redan gått 7 veckor sen Theo föddes. Han har tagit sitt första lite länge bad idag. Med ett leende på läpparna badade han och njöt av det varma vattnet. Tvätta öronen var inte speciellt trevligt men han skrek inte alls. Nu ligger han i mumingymmet och slår efter gubbarna där och pratar med dem. Storasyster och pappa är på familjegympa på friskis och svettis. Det är första gången de är där så det ska bli spännade att höra vad Alba tyckte om det.

Extrapris på trotsig två-åring

Har varit på öppna förskolan ett par timmar idag på fm. Vi bråkade hela vägen dit. Hade jättekul där och bråkade sen hela vägen hem igen. Brottades och bråkade när vi om hem. Bytte blöja och kläder halvt sittandes på en vrålande unge. Snabbt i säng med en flaska välling. Somnade på mindre än 5 minuter. Den här lilla damen ska inte upp innan kl 6 på morgonen. Hon klarar inte av dagen så bra då.

Hon stiger i värde nu igen för varje minut hon sover ;))

Mammas lilla tjej.

Gick lite bättre att lämna på dagis idag. Hon var bara lite lite ledsen hemma innan vi skulle åka. Vi lekte och busade och hon hade så kul och vi skrattade gott tillsammans innan vi skulle åka iväg. "En gång till" sa hon "sen åka dagis". Alba fick hjälpa till med att ta på Theos jacka och skor. Viktigt för henne att få känna sig duktig som kan hjälpa Theo. Ett par gånger i bilen sa hon "inte dagis" men var inte speciellt ledsen. Hon blev lite ledsen precis när vi kom in på dagis. Napp och nalle fick följa med till morgon samlingen. Mikael var ledig så hon fick krypa ner i hans famn. Hon tycker mycket om Mikael och pratar ofta om honom hemma så det kändes skönt.

Bilder från vår promenad igår. Nyfiken tjej som hoppade i leriga vattenpölar, letade sniglar, plockade pinnar och som INTE ville gå hem.

Mammas lilla kille igen....

Han är ju så fin på båda filmerna så jag kunde inte välja. Ni får titta och njuta av vårt lilla mirakel.

Mammas lilla kille

Theo gungar och sover gott!

Hemma med Theo

Theo sitter och sover i sin gunga. Majken har haft den och Theo verkar trivas lika bra i den som Majken gjorde. Han sover så gott i den en stund varje dag och jag får händerna fria att röja lite hemma. Jag ska försöka att ligga och vila en stund med Theo på dagarna när vi är själva. Måste det om jag ska orka med dagarna i längden. Det är en hungrig liten kille som gärna äter varannan timme på natten fortfarande. Ibland kan han hålla sig i tre timmar så de nätterna sover jag riktigt bra. Theo och jag sover i arbetsrummet för tillfället. Han har så mycket ljud för sig och käkar så mycket så han stör Jörgen. Det räcker att en av oss inte får sova tycker jag så vi flyttade ut.

Jag tycker att det är så mysigt att sova med Theo. Att ha den lilla babyn så nära som det bara är möjligt hela natten. Han luktar så gott och han är så go och fin. Ibland har han väckt mig så många gånger på nätterna att jag har svårt att sova men han har till slut lyckats somna. Då kan jag ligga och titta på honom och bara mysa.

Theo fortsätter att vara en nöjd och glad liten kille. Han är 6 veckor nu. När Alba var 6 veckor fick vi skrikdropparna utrskivna och vårt liv lugnade ner sig lite smått. Det är sån skilnad på hur vi hade det första tiden med Alba och nu med Theo. Man har ju hört om att det finns såna här barn men att få en sån kunde man ju bara drömma om. Men vi fick en! Han ler och skrattar dagligen och det är så härligt att se honom så glad. Han tycker om att ligga i mumingymmet och titta på gubbarna där. Han är väldigt nyfiken på Alba som pussar och pussar på honom flera gånger per dag. Än så länge går det väldigt bra med syskonen. Jag försöker att göra det lite mysigt för Alba när jag ammar. Hon kan få krypa upp nära oss och så kammar jag henne lite i håret eller kliar henne lite på ryggen och i nacken som är så mysigt. Hon ligger alldeles stilla och myser och suger på tummen. Inte alltid förstås ibland är det full rulle och hon vill bara leka.

Dagsfärska bilder på barnen. Alba väldigt koncentrerad på bollibompa precis innan vi skulle till dagis. Jättejobbigt idag igen med ledsen tjej... Theo som sitter så glad i bilstolen efter att vi lämnat Alba på dagis.

Inte.... (del 2)

Inte säga hejdå till barnen! Inte åka hem!

Så lät det när jag hämtade. Hon hade jättekul när jag kom till dagis och ville inte åka hem. Jättekul på dagis sa hon flera gånger i bilen. Ååå vad skönt det känns. Nu kan jag åka dit igen i morgon och känna att det verkligen är värt de där minuterna hon är ledsen. Min lilla älskling. De var så imponerade av henne idag. Hennes språk och minne. Att komma ihåg allting efter att varit hemma 10 veckor. Hon har lekt med de andra barnen, sjungit sånger, ätit och t.o.m. sovit i 20 minuter.

Inte.....

Lämnade en förtvivlad Alba på dagis i morse. Inte, inte skrek hon...

Usch vad hemsk man känner sig. Jag har nog gråtit mer än Alba denna förmiddag. Jag hoppas det i alla fall...

Snart börjar Jörgen jobba...

Denna veckan börjar det så smått vardagslivet. Jörgen har några möten på jobbet som han måste gå på. Det är inte några långa möten. Jag kommer att vara själv med barnen några timmar idag, på onsdag och torsdag. Jag har inte varit det än så det känns lite nervöst hur man ska få ihop det. Just nu står Alba och vrålar i sin säng och verkar inte alls intresserad av att sova. Jörgen har varit med henne på fyrishov på fm för att hon säkert skulle vara trött och sova. Men ibland spelar det ingen roll vad man gör för hon är inte trött. Ganska ofta så hoppar hon över sin dagvila nuförtiden. Det har varit så hela sommarn. Theo vår lilla ängel ligger och snarkar så gott i babysittern. Finns en viss risk att storasyster väcker honom som hon skriker.

Mormor och morfar är på besök i Vidja. Morfar har ett jobb i stockholm och mormor hängde med upp. Ev om allting är lugnt med barnen så åker vi dit i morgon. Theo har än så länge bara åkt bil småsträckor runt i stan men det har gått bra. Han har bara sovit då.

Värsta skräcken....

är ju att det ska hända barnen eller Jörgen något. Igår ramlade Alba i stentrappan i vårt trapphus. Hon ramlade nerför halva trappan och slog i huvudet på flera ställen. Jag hann inte ifatt henne. Jag hör bara när jag försöker få tag på henne hur huvudet och den lilla kroppen slår i stentrapporna gång på gång. Fy fan alltså. Nu slår hon ihjäl sig var det enda som rörde sig i huvet på mig. Och som hon skrek stackarn och jag skrek. Man får ju panik. Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin blivit så rädd.

När jag väl fick tag i henne så sprang jag upp för trapporna och in med henne i sovrummet för att försöka få en överblick om hur hon såg ut. Det syntes inget speciellt på en gång. Men det kom lite senare. Blåmärke på benen. Bula i pannan, blåmärke på näsan, vid ena ögonbrynet och på en av armarna. Frukansvärt....

Efter knappt 10 minuter ville Alba ur min famn och gick in på sitt rum och började bygga lego. Jaha..? Barn är lustiga. Då var det över för hennes del. Jag satt där med min ångest och gick igenom händelsen om och om igen och försöker förstå hur detta kunde hända. Jörgen har sagt att hon varit på väg att ramla flera gånger sista tiden och att man måste vara lite mer vaksam. Usch vilken ångest man får.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att fråga om vi skulle åka in med henne till akuten. Det behövde vi inte. Det var ett väldigt gott tecken att hon skrek direkt då svimmade hon inte av smällarna mot skallen. Det såg säkert värre ut än vad det var trodde sköterskan. Barn brukar klara sånt här ganska bra trots allt. Vi skulle vara observanta på om hon blir slö eller kräks. Under natten var vi tvugna att gå upp och peta på henne varannan timme för att se så hon var ok. De närmsta 14 dagarna ska vi vara observanta på beteenden vi inte känner igen och kontaka akuten i så fall.

Det var inte lätt att somna igår kväll. Då låg jag där och funderade om och om igen på hur illa det faktiskt kunde ha gått. Det har förstås påverkat Alba också. När hon skulle somna igår så stod hon och klappade nallen i rumpan ( på samma sätt som vi gör när vi tröstar Theo ) och pratade med nallen - inte ramla nallen, inte ramla....

Alba mår bara bra idag.

En månad idag!

Idag är Theo en månad. Han en är en alldeles underbar liten kille. Sover och äter och vill vara nära både mamma och pappa nu. Mamma är fortfarande storfavorit förstås men pappa är ok också. Alba och jag har lämnat Jörgen och Theo hemma lite sista dagarna. Vi har gått ut på gården lite själva ett par timmar på förmiddagarna. Det har gått bra. Jag är ju alldeles i närheten om Theo blir hungrig. Alba måste ju få lite egen tid med mig också lilla stumpan. Det går väldigt bra med syskonen. Alba är väldigt förtjust i Theo. TITTA BABY TITTA BABY säger hon säkert 100 gånger per dag. Hon pussar och klappar på honom.

Vi fick jättefina kläder av mormor idag i en-månads-present! Härliga färger till båda barnen. Alba hade en ficka sydd fram på sin tunika som var väldigt kul att lägga saker i. Massor med legobitar och två bilar fick plats.

Våra underbara ungar!

Så fina de är och tänk att det är våra barn!

Ätmästaren Theo...

Äta äta äta och äta lite till. Vill bara ligga och snutta och äta mest hela tiden. Fick tips av BVC att ge ersättning till kvällen så att jag kan få vara ifred några timmar. Jag har inte haft en tanke på det jag tycker han är lite liten för det men efter ännu en natt med Theo som vill äta varje eller varannan timme så tänkte jag att vi provar och ser vad som händer. Han drack ca 60 ml ersättning igår kväll och sov som en gris 20.00 till 01.00 i natt. Vi ska prova samma sak ikväll. Han sov själv i babysittern när jag gick och la mig och det kändes så märkligt att ha honom där och inte tätt tätt intill mig som vi haft det sen han kom. Jag fick lite separationsångest och ville nästan ta upp honom till mig. Men det var ändå skönt att få ligga lite själv i sängen. Han hade gått upp ca 500 g på en och en halv vecka när han vägdes i fredags. 50 kläderna är för små redan och en del av 56 kläderna stramar i halsen. Han börjar bli lite rund om kinderna gossen. Han är så go och fin och nöjd med tillvaron. Det är en sån extrem skillnad på Theo och Alba om man jämför de här första veckorna vi haft med Theo nu. Stackars lilla Alba som mådde så dåligt och så den här lilla killen som mest njuter av tillvaron och vi med förstås. Det är underbart att han får må så bra som han gör. Vi hoppas att han fortsätter göra det.

Livet som tvåbarnsföräldrar!

Börjar nog nu. Mormor var först här några dagar och sen kom farmor och farfar och stannade ett par dagar. Alba har fått massor med uppmärksamhet och vi har fått mycket avlastning. Så smått börjar vi lära oss lite om vad det är för en liten kille vi har fått. Han är 17 dagar idag. Det är knappt att jag vågar säga det men han äter och sover mest hela tiden. Han piper lite ibland och vill helst vara med mamma. Inte så road av att ligga själv några längre perioder men vem är det när man är så liten. Han äter en del på nätterna men det gör de ju när de är så här små så det är inte heller någon överraskning. Än så länge är Theo ganska nöjd med tillvaron. Lite lite magknip har han haft på kvällarna sista dagarna. Jag ska kanske inte äta min hemmagjorda musli så ofta för den blir man lätt bullrig magen av. Det gäller att tänka lite på vad det är man stoppar i sig nu så att han inte får ont i magen.

Efterssom Theo äter varannan timme eller oftare så har jag inte varit mycket utanför dörren än. Det ska bli skönt när det lugnar ner sig lite så att vi kan börja hänga med pappa och Alba ut snart igen. Theo och jag har en liten period vid 04-05 varje morgon då han är vaken en stund. Han är inte upprörd och vill upp eller så men han är vaken och ligger och tittar. Han var vaken och sprattlade på en hel del i magen vid denna tiden i slutet av graviditeten. Spännnade att det är ett inrutat mönster som han redan har när han kom ut. Det är så otroligt när man tittar på honom nu att det var han som var inne i min mage för 3 veckor sen. Han är så fin så fin vår lilla kille. Nu har vi världens finaste tjej och världens finaste kille!

Alba har varit hos tandläkaren idag. Hon ramlade och slog sig i vasken igår så att det flög loss en flisa från en tand. Det gick bra att få titta i munnen och det var så litet så de behöver inte göra något åt det. Men skönt att få det kontrollerat i alla fall. Efter det blev det lek i stadsparken med pappa. Nu sover alla utom jag som passar på att blogga lite. Vet ju att det är så många nyfkna som väntar på nya inlägg.

Theo

Första promenaden i nya fina vagnen...

... gick lite si och så:



Theo vill hellre vara i sjalen och Alba är lite sur...

En spetsig tagg...

... ett punkat däck.

Drömförlossning!

Jag hade så ont i ryggen när jag vaknade på morgonen i lördags. Men jag funderade inte mer på det utan att det var magen som var så tung bara. Jörgen sa lite försiktigt hoppfullt efter frukosten att det kanske är på gång?! NEJ, sa jag det är ingenting på gång. Helt säker på att det skulle dra ut på tiden och bli igångsätting. Ontet i ryggen blev inte bättre och plötsligt gick slemproppen. Vi ringde förlossningen på em för att höra om vi kanske skulle göra en kontroll så att allt var ok med tanke på GBS-bakterien och det ville de. Vi spenderade em på förlossningen, det tar ju sin tid där. Jag mådde bra, bebben mådde bra och jag började få mer och mer ont i ryggen. Konstigt? Varför gör det så ont i ryggen för? Inga sammandragningar framme i magen men de här ryggsmärtorna började bli lite besvärliga. Ja, tids nog så förstod vi ju att det var värkarna som kändes så. Jag kommer inte ihåg det från förra gången, har väl förträngt det.

Vi var hemma igen strax efter 19 på kvällen. Värkarna höll på hela tiden och blev kraftigare och mer regelbundna. Det började bli ganska jobbigt strax innan 22 så då åkte vi in till förlossningen. Vi skrevs in 22.00. Jag var då öppen 5 cm. Det kändes så skönt att jag hade klarat mig så länge hemma. Jag fick lustgas på en gång innan de ens undersökte mig det var skönt och det hjälpte bra. Jag fick bra kläm på hur jag skulle andas i den. Det var intensiva värkar men ändå med små pauser att hämta mig mellan. Jag ville ha epiduralbedövning också, så det fick jag ganska snabbt. 00.40 gick vattnet och 11 minuter senare kom Theo ut. Vi hade då varit på förlossningen i 2 timmar och 50 minuter. Det gick så otroligt snabbt och bra allting så vi hann knappt fatta att vi hade fått en bebis. Det var inte alls en skräckupplevelse denna gång. Klart att det gjorde ont men jag var mycket mer beredd på det. Jag hade tränat avslappning flera veckor innan med en skiva jag fick av Fia, och den hade jag stor hjälp av. Att slappna av mellan värkarna gjorde att jag kunde hantera smärtan. Om man kan prata om drömmar i samband med en förlossning så kan vi nog säga att detta var en drömförlossning för oss.

Storasyster och lillebror

Här kommer några bilder från när Alba och Theo träffades för allra första gången. Alba var jättesöt och kramade och klappade Theo, och hjälpte till med strumporna.

Och förresten: Tack för alla gratulationer!

Lillebror!

Kl 00.51 idag blev Alba storasyster till lilla Theo. Han vägde 3580 gr och var 51 cm lång. Vi mår alla utmärkt.

Skofasen!

Jag läser ofta Trötta Farsan-bloggen (http://blogg.alltombarn.se/alexander/ ) En pappaledig kille som skriver på DN:s allt om Barn sida på nätet. Den här var riktigt kul tyckte jag.

En kompis ringer.

- Vad gör du?

- Äh, ingenting. Sitter å sätter skor på lillan. Hon ska ha skor på sig hela tiden.

- Aha. Hon har kommit in i skofasen.

- Skofas? Finns det en sån?

- Jepp. För kvinnor börjar den vid ett ungefär. Sen håller den i sig livet ut.

Man känner igen sig så i det här. Det är ju precis som Alba. Helst av allt vill hon vara nakenfis hela tiden men skor det ska hon ha på sig. Hon älskar skor. Det har lugnat ner sig lite men hon sprang omkring här senast igår naken med ett par gummistövlar på fötterna :))

Bilden är tagen för ett par dar sen. Hon gick omkring med händerna i fickorna nere på stan och såg så cool ut.

Magen, MVC och fyrishov idag.

Magen med Alba

Magen idag

Vi var på fyrishov på fm idag. Alba och Jörgen for runt i vattnet och jag satt och tittade på. Alba hade toppenkul som vanligt. Jag fick ingen bra bild framifrån på henne det var så mycket annat kul att titta på än mamma med kameran.

Besök på mödravården på em idag.

Magen är nu 36 cm, hjärtljud 156. Massor med rörelser. Den är inte fixerad som barnmorskan trodde för 2 veckor sen. Jag känner att den inte är fixerad heller för den rör sig lite för mycket för det. Det är sån fart där inne och revbenen knakar så jag tror att de ska gå av på kvällarna.

Med Alba var måtten i samma vecka:

Magen 34,5 cm och hjärtljuden var 144, det var också mycket rörelser med Alba.

Mitt blodtryck är bra och jag har gått upp nästan exakt samma i vikt som med Alba. Magarna är ganska olika med denna bebis och Alba. Kul att se att det är sån skillnad. Ja i morgon är det då dags. Får se hur det blir med det. Om det inte har hänt något i morgon kväll så ska vi bjuda bebben på mousserande vin he he. En flaska Amadeus ligger på kylning ;))

Baby v 40

Eller 39 veckor och 1 dag. Sex dagar kvar. Lilla babyn är väldigt välkommen till oss nu om den känner för det. Det är trångt där inne nu. Babyn har åsikter om hur jag ska ligga i sängen och det är inte som jag skulle vilja ligga. Den blir helt tokig om jag ligger på vänster sida. Och jag blir tokig för den håller på att möblera om bland mina inre organ. Jag drömmer om en platt mage och att få sova på magen. Det är väl meningen att man ska vara riktigt trött på det här mot slutet så man på nåt vis ändå blir glad när förlossningen sätter igång.

Jag håller mig nära min favoritmaskin: luftkonditioneringen. Det är ju en fantastisk sak.

Wild Kids

Trevlig middag hemma hos Malte i tisdags kväll. Det var sån fart på Alba och Malte efter maten. Alba ville inte äta nån mat förstås. Sista veckan har hon nobbat i stort sett all mat. Men glass och saft efter maten slank ju ner. Mmm gott med glass sa hon. Titta tv och busa gjorde de. Trodde nästan de skulle riva soffan som de höll på.

Snigeljakt!

Häromdagen var vi på snigeljakt. Texas tycker att det är så gott så på våren och sommaren brukar vi plocka sniglar åt honom. Alba tyckte att det var väldigt spännnade och deltog med stor entusiasm. Lite kottar och bark fick följa med i burken som mat. Alba åkte på sin nya fina trehjuling dit. Pappa fick putta på lite för benen räcker inte riktigt men snart nog så.

Tiden går så sakteliga framåt här. Jörgen och Alba är på nya äventyr varje dag. Jag hänger med så gott jag kan. Ikväll ska vi på middag hemma hos Malte, Tobbe och Fia. Vi ska stanna en stund och leka med Malte. Tobbe och Fia ska iväg till IKEA en sväng. Då borde Alba somna gott sen ikväll. Jörgen ska fixa lite jobbgrejer och jag är i full gång med att försöka göra klart Albas fotoalbum. Jag har kommt fram till 7 månader nu. Det är så roligt att titta på fotona. Helt otroligt så mycket som hänt på 2 år.