

Ja nu var det ett par veckor sen. Bihålsinflammationen, flytten, magsjuka och envisa förkylningar har satt stopp för orken och lusten att blogga. Theo var på närakuten i lördags. Han skrek hela natten till lördagen. Theo är så bra på det sättet. Han skriker aldrig, nä det gör han faktiskt inte. Så om han skriker en hel natt som han gjorde då kan man vara ganska säker på att det är något som är fel. Och mycket riktigt. Diagnos: dubbelsidig öroninflammation. Precis som jag misstänkte. Men med näsdroppar, alvedon, antibiotika och rejält högläge, ungen sitter nästan och sover i spjälsängen :)) så sover vi gott igen.
Det har hänt mycket de senaste veckorna. Farmor, farfar, faster och Akke var här för två veckor sen. Jag var en vända till Kivik med Theo och lämnade av bilen som ska pimpas ordentligt denna gången. Jag har slutat att amma. Theo var verkligen inte intresserad längre det var jag som tyckte att om man inte är äldre än 8 månader så kan man faktiskt amma lite till. Men efter en del bitande så fattade till slut mamma vinken och gav upp. Det är faktiskt ganska skönt ändå. Han somnar mellan 19-20 på kvällarna. Sover till 01 ca och får då välling sen sover han till 06 ca. Det är helt fantastisk att få sova så många timmar i sträck. Sista 8 månaderna har jag ju vaknat ungefär varannan timme och ammat och varit så trött på dagarna. Nu har jag så mycket mer energi. Jag tränade tom igår och det var minsann länge sen det hände.
Theo sover numera i egen säng också. Han trivs bra där och det var inga som helst problem att lägga honom där. Jag var så nerös för det. Alba skrek ju som en besatt och var helt hysterisk när vi började köra 5 minuters metoden med henne. Första kvällen jag la Theo själv i sängen fick han en flaska välling och när den var slut fick han en napp och så gick jag ut. Inte ett ljud när jag gick.... Sen traskade jag runt utanför rummet och väntade. Ska han inte skrika........? Efter en stund hör jag hur han leker med sin nyckelpiga. Och helt plötsligt hör jag hur han snarkar. Men herregud tänkte jag hur är det möjligt. Han somnade själv efter mindre än 10 minuter och jag gick inte in en enda gång till honom. Och på den vägen är det. Det är snart tre veckor sen och det är precis lika smidigt varenda kväll.














Det var sex-månaders kontroll igår på BVC och vaccinering. Theo växer precis som han ska och var en väldigt fin liten kille tyckte läkaren. Så otroligt glad och söt sa hon flera gånger. Och vad stolt man blir då över sin lilla älskling. Mammas nya kille som jag brukar skoja och säga till Jörgen he he.