Busliv på gården!

Stora och små!

Malte och Emmie kom förbi idag på förmiddagen. Vi skulle egentligen ses i lekparken men Theo var så kinkig på morgonen och hade 37,5 i temp så det kändes bättre att låta honom få sova ut i sängen. Han sover så gott där på dagarna, bättre än vad han gör i vagnen. Det är så skönt att ha en stor gård som röjar Alba och Malte kan rusa runt på. Vi fick turas om att jaga dem. De smet in på andras uteplatser bla. De åt jord kastade sand och jord i håret på varandra. Och så skrattar de så härligt tillsammans när de hittar på rackartyg. Riktiga små busungar är de.

Theo och Emmie sitter ju där vi sätter dem. Hoppas att de gör det ett litet tag till :)) De var så söta tillsammans idag.

Testar lite. Enjoy!

Ett av mina favoritkort

Tycker att denna bilden är så fin på barnen. Det är så svårt att fånga dessa små microögonblick med kameran.

Härlig fredag!

Vi har haft en väldigt trevlig fredag. Jag och Fia med barnen var hembjudna på lunch hos Caroline. Sex barn i olika och lika åldrar har lekt och haft så roligt idag. Vi blev bjudna på en jättegod lax-lunch och sen blev det picnic ute på lekplatsen på em. Vi har haft sommarväder i uppsala, jag gick hem i T-shirt.

Det här får vi göra om snart tjejer!

Barnakuten

På vägen hem från dagis igår köpte jag med Thaimat från favoritrestaurangen Ahanthai. Vi har ätit den maten många gånger och jag beställer oftast samma rätt. Jag och Alba brukar dela. Jag tror hon var ganska precis 1 år första gången vi gav henne det och hon tycker att det är så gott. Jag är ju allergisk mot nötter men jag kan tål mandel och jordnötter. Jag har förstås tänkt på att Alba kanske är eller kan bli allergisk mot nötter men vi har inte märkt något av det förrän igår. Jag såg att hon åt liten bit jordnöt och nästan på en gång sa hon att det gjorde ont i munnen. Hon kanske bet sig i munnen tänkte jag. Men efter bara en liten stund såg jag att underläppen var ganska svullen och hon kliade och rev sig runt munnen. Hon fick inte jobbigt att andas och svullnade inte upp så att det skulle kunna vara farligt. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och förstod ju innan jag pratat med dem att vi skulle bli tvugna att åka in. Så vår mysiga middag och planerade invigningen av badkaret fick ett abrupt slut.

Tobbe och Fia som alltid ställer upp till 110 % levererade sin bil utanför vårt hus inom några minuter och så var vi iväg. Det är så skönt att ha er så nära! Och vilken service!! Tack

Vi fick stanna 4 timmar på akuten för att se så reaktionen inte blev värre. Hon behövde inga mediciner för det var inte så kraftig. Men det blir inga mer nötter för den här lilla damen. Nu måste vi börja ha koll på allt som det ev kan vara nötter i. Läkaren skrev en remiss för utredning av nötallergi. Lika bra att utreda allt annat nu då också. Pollen, djur och en del frukter som är lite misstänksamma mot. Med tanke på att både Jörgen och jag är allergiska var väl detta bara att räkna med. Vi får vara glada att det inte blev en allvarligare reaktion.

Alba kände igen akutmotttagningen när vi kom dit och ville inte följa med in. Som tur var hade vi med nallen så sköterskorna fick börja med att undersöka honom. De är fantastiskt pedagogiska och otroliga på att få till det och helt plösligt var ungen undersökt och hon tror att de har lekt lite. Det är profesionellt.

Mina fina!

Familjemys i sängen igår kväll.

Nu fick vi badkaret!

Alba kommer att bli så glad när hon kommer hem idag. Lite trångt får vi på badrummet. Jag tror vi ska sätta upp några hyllor på väggen för att få plats med allt.

Äntligen verkar det lösa sig med de stora fula betongkrukorna på uteplatsen. Först gick det inte att ta bort dem, sen gick det för 800 kr, sen var det stopp igen det behövdes 2 olika lastbilar för att inte köra sönder gräsmattan och det skulle bli väldigt dyrt. Men nu för en stund sen ringde någon från Uppsalahem. De håller på att gräva nåt ute på gården och kom på att de skulle kunna ta bort klumparna med den lastbilen för ca 1000 kr. Så nu är de borta inom kort. Vi har börjat titta lite på sandlådor. Vi ska ha en egen på uteplatsen tänkte vi. Det måste finnas lite roligt för Alba så att hon vill vara kvar på uteplatsen och inte bara sticka iväg till stora lekplatsen. Nu gäller att locka upp Farfar hit igen som kan hjälpa oss med att sätta upp staketet.

Nu är jag stor!

Sa Alba idag när vi åkte till dagis. Och visst ser hon stor ut vår lilla tjej. Vi har fått en mysig rutin att läsa en bok på bussen på morgonen. Alba tycker det är så roligt och resan är mycket trevligare för oss och alla andra på bussen he he.

Morgonpigga barn här. Det läggs pussel, leker med Theo. Bakar med lera och så klart välling till lammen som är så populärt. Mitt i allt stök och röra som det är på morgonen så vill Alba ofta leka med vatten och mata sitt lilla lamm som allt som oftast är vrålhungrig på gränsen till att dö om Alba inte får mata den. Ni kan ju tänka er vilka konflikter det kan bli. När man precis är färdigklädda och klara för dagis.

04.59 vaknade den här lilla killen idag. På strålande humör som ni ser. Mamma var ju inte lika förtjust i tanken på att vi ännu en dag ska upp så här tidigt. Det är den här stunden då man ligger kvar under täcket och det är så varmt och mysigt och man vill bara få sova en liten liten stund till. Snälla snälla Theo somna om en liten stund till bara. Då känns det som att det finns bara ingen möjlighet att jag kan ta mig upp ur sängen så här tidigt. Det GÅR INTE!

Men så ligger han där i sin säng och är bara så otroligt underbar och ler det största gladaste leendet han har när han får syn på mig. Det går rakt in i hjärtat och i samma sekund har jag tagit upp honom till mig. Tänk att det kan vara såhär.

Testing testing....

04.40

Jag testar lite nytt till bloggen. Det kommer säkert ploppa upp lite saker nu som ni inte sett tidigare. Jag behövde lite inspiration och tips för att piffa upp bloggen lite och fick fin hjälp av en god vän om ett program man kan ladda ner. Jag måste bara sätta mig in i allt nytt nu men det verkar finnas så mycket fint och kul som jag kan roa mig med där.

04.40 är föresten nya tiden då vår lille man vill upp på morgonen. Jag behöver ju inte oroa mig för att vi inte ska hinna till dagis eller att vi kanske skulle kunna försova oss nån morgon. Man måste försöka hitta det positiva i allt.

Long time!

Ja nu var det ett par veckor sen. Bihålsinflammationen, flytten, magsjuka och envisa förkylningar har satt stopp för orken och lusten att blogga. Theo var på närakuten i lördags. Han skrek hela natten till lördagen. Theo är så bra på det sättet. Han skriker aldrig, nä det gör han faktiskt inte. Så om han skriker en hel natt som han gjorde då kan man vara ganska säker på att det är något som är fel. Och mycket riktigt. Diagnos: dubbelsidig öroninflammation. Precis som jag misstänkte. Men med näsdroppar, alvedon, antibiotika och rejält högläge, ungen sitter nästan och sover i spjälsängen :)) så sover vi gott igen.

Det har hänt mycket de senaste veckorna. Farmor, farfar, faster och Akke var här för två veckor sen. Jag var en vända till Kivik med Theo och lämnade av bilen som ska pimpas ordentligt denna gången. Jag har slutat att amma. Theo var verkligen inte intresserad längre det var jag som tyckte att om man inte är äldre än 8 månader så kan man faktiskt amma lite till. Men efter en del bitande så fattade till slut mamma vinken och gav upp. Det är faktiskt ganska skönt ändå. Han somnar mellan 19-20 på kvällarna. Sover till 01 ca och får då välling sen sover han till 06 ca. Det är helt fantastisk att få sova så många timmar i sträck. Sista 8 månaderna har jag ju vaknat ungefär varannan timme och ammat och varit så trött på dagarna. Nu har jag så mycket mer energi. Jag tränade tom igår och det var minsann länge sen det hände.

Theo sover numera i egen säng också. Han trivs bra där och det var inga som helst problem att lägga honom där. Jag var så nerös för det. Alba skrek ju som en besatt och var helt hysterisk när vi började köra 5 minuters metoden med henne. Första kvällen jag la Theo själv i sängen fick han en flaska välling och när den var slut fick han en napp och så gick jag ut. Inte ett ljud när jag gick.... Sen traskade jag runt utanför rummet och väntade. Ska han inte skrika........? Efter en stund hör jag hur han leker med sin nyckelpiga. Och helt plötsligt hör jag hur han snarkar. Men herregud tänkte jag hur är det möjligt. Han somnade själv efter mindre än 10 minuter och jag gick inte in en enda gång till honom. Och på den vägen är det. Det är snart tre veckor sen och det är precis lika smidigt varenda kväll.

Och så var det måndag igen!

Då var det måndag igen. Har precis kommit hem efter att lämnat Alba på dagis. Hon var så glad att få gå dit idag. Vi hade en sväng med riktigt jobbiga dagar igen förra helgen som fortsatta en bit in i veckan. Albas astma och krupp vänder upp och ner på tillvaron för oss. Det är så utmattande med de tuffa nätterna för det är alltid då det är som värst för henne. Denna gången klarade vi oss hemma i alla fall. Lite telefonkontakt med barnspecialisten hade vi och det räckte bra. De är otroligt bra där och jag är så glad att vi har fått den kontakten. Nu håller vi tummarna för att våren snart är här och alla virusinfektioner försvinner ett bra tag.

Vi har varit ute en del i omgivningarna runt lägenheten. Det finns många lekplatser att välja på här. Det är nära till stan, det tar ca 20 minuter att gå dit. Det känns väldigt bra i lägenheten tycker vi. Planlösningen passar oss så mycket bättre. Det märks på Alba att hon också tycker om det. När jag är i köket så kan hon se mig från sitt rum hela tiden och det gör att hon är inne på sitt rum mycket mer och leker. När barnen somnat i vagnen kan jag rulla in dem på balkongen och sätta mig i soffan med en kopp te och slappa framför tv:n en stund eller kanske läsa lite. Det är verkligen LYX på hög nivå.

På fredag kommer farmor och farfar hit. Det ska bli så roligt att visa lägenheten för dem. Vi ska få hjälp att sätta upp staket på uteplatsen. Det blir så bra när vovvarna är här och hälsar på, då kan man bara släppa ut dem där. Jag längtar till våren/sommaren när jag kan släppa ut Alba och Theo på gården och leka. Vår bil ska ner till skåne till skolan som vi köpte den av. Vi har haft en hel del problem med bilen så nu ska de se över den ordentligt och laga bla oljeläckaget i motorn. Jag ska köra ner tillsammans med Jörgens föräldrar tänkte jag. Det är så tråkigt att köra själv tycker jag men det behöver jag inte nu längre. Vi åker ner på söndag sen flyger jag upp på måndag kväll. Jag ska ha Theo med mig.

Äntligen lite nya bilder :))

Nu är på på plats sen en vecka tillbaka. Det mesta är uppackat men det är en hel del saker som inte hittat sina platser än. Det tar sin lilla tid med två små att få ordning på allt. Det var otroligt skönt att slippa packningen. Det var nog så myket att packa upp allt. Jag fick bihålsinflammations mitt i allt så det har varit några tuffa dagar här. Jag fick antibiotika i måndags. Det gjorde så fruktansvärt ont i huvet och ansiktet, det var värre än en del migränanfall fall jag haft. Men nu är det mycket bättre, antibiotikan verkades snabbt.

Barnen har anpassat sig väldigt bra och snabbt. Theo hade jag inte några funderingar över men lilla Alba kan vara ganska känslig och det är ju en stor förändring för henne. Hon sa vid ett tillfälle förra helgen när vi var ute och gick att hon ville gå hem, inte gå till det nya stället.... Lilla stumpan hon tyckte inte det var så roligt då med alla lådor överallt och mamma o pappa som inte hade tid. Men sen har hon inte sagt nåt mer om det. Hon har sovit som en klubbad hela veckan. Hon har fått en läslampa på sitt rum och det tycker hon är jättekul. Vi provar oss fram lite med möbleringen i kök/vardagsrummet. Det är inte så stort så vi får prova lite olika alternativ och se vad som känns bäst. Men det är väldigt skönt att ha gott om plats vid matbordet till skillnad från förra köket. Det var ett problem som bara blev större och större med våra växande familjer.

Lite bilder från dagis i onsdags. Bulan fyllde 2o år och det måste ju förstås fira. Barnen förberedde sig dagarna innan med sånger och det var så roligt att se dem sjunga tillsammans.

Kortet på Alba i bilen tog jag på väg hem från Vidja efter flytten. Alba sover som en stock med choklad i hela ansiktet. Nöjd och glad och helt slut efter bus med kusinerna i 2 dagar. Moster trodde nog att vi skulle vänta med att äta den chokladen till kvällen he he. Men tji fick hon med två gottegrisar i bilen ;))

Idag är Theo precis 8 månader!

Barnen!

Hinner inte med att blogga så ofta som jag vill just nu. Flyttröra och sjuka barn som måste till akuten och så blir man sjuk själv på det. Men underbara barn har vi i alla fall som förgyller tillvaron. Se och njut!

Nya lägenheten!

Då var det snart dags. Sista kvällen i gamla lägenheten. Det känns bra. Det ska bli så skönt att slippa trapporna och allt släpande där. I morgon åker jag och barnen till Vidja på eftermiddagen och kommer tillbaka på fredag. På torsdag packar och flyttar flyttfirman våra saker så Jörgen sover själv första natten. Jag tog lite bilder igår när jag var där efter att jag hämtat upp nycklarna.

Barnakuten - Öron Näsa Hals - Barnakuten

Alba har varit frisk i nästan 4 veckor tills i onsdags då det smällde till ordentligt igen. Jag kan inte minnas att hon varit frisk så många veckor i sträck sen hon började på dagis. Det har varit otroligt skönt för oss.

I onsdags började hon hosta samtidigt som hon hade en förkylning som började bryta ut. Vi satte igång med full behandling av allt vi har hemma för att lindra symtomen för henne så att hon inte får så jobbigt med sin astma. Detta lyckas vi ganska bra med. Och så på torsdags eftermiddagen sätter den här JÄKLA krupp hostan igång. Som från ingenstans bara kommer den utan förvarning och hon hostar så hon kiknar och håller på att kräkas. Natten till fredagen var väldigt jobbig för henne. Den starka hostmedicinen med morfin gjorde ändå att hon kunde sova fastän hon hostade hela tiden. På fredags morgonen ringde jag och pratade med barnspecialistmottagningen och berättade hur vi hade det. 50 minuter senare satt vi i deras väntrum. De är så bra där! De tog halsprov och lyssnade efter om hon kunde ha lunginflammation och det hade hon inte. Det lät av hennes astma tyckte läkaren men krupp hostan var väldigt tydlig så vi fick en stöt-dos kortison för att försöka häva det. Vi skulle öka på doserna på hennes inhalationer också ett par dagar.

Natten till lördagen var blev ännu värre. Hon hostade och hostade hela tiden. Men med hjälp av hostmedicinen med morfin i så lyckades hon ändå sova lite. Jörgen och jag sov knappt nånting, man ligger och lyssnar på hennes hostande och när hon inte hostar så tror jag att hon slutat att andas av morfinet.

Men i går på morgonen så lät det ännu värre så jag ringde barnakuten och de sa att det bara var att komma in. Vi blev skickade till öron-näsa-hals direkt för det är de som sköter krupp-barnen. Öronläkaren tyckte att hon lät hemsk så vi fick sätta igång behandling på en gång. Ny stötdos med kortison, inhalera adrenalin och dricka lite mera hostmedicin. Men inte hjälpte det nåt speciellt på Alba. Det känns så hopplöst ibland när hon pumpas full med mediciner och det inte hjälper. Det är så jobbiga biverkningar för henne. Hon blir helt tossig av adrenalinet och kortisonet. Hon vet inte vart hon ska ta vägen. Det bara spritter i hela kroppen på henne och hon kan inte vara stilla fastän hon helt slut. Man inhalerar sen väntar man på effekt i två timmar sen fick hon inhalera igen och vänta två timmar sen fick hon inhalera en tredje gång och vänta två timmar till. Efter tredje dosen blev hon bättre. Hon hostade fortfarande med inte hela tiden. Läkaren kunde inte förstå att hon fortfarande hostade. Alla brukar i stort sett sluta hosta helt efter två inhalationer. Då var vi tvugna att gå till röntgen och ta bilder på lungorna för att se så att det ändå inte var lunginflamation fastän det inte lät så när man lyssnade på lungorna.

Röntgenmaskinen var inte rolig men det gick över förväntan. Vi fick hålla fast henne lite men hon fick inte panik som tur var.

Öronläkaren tyckte att det såg ut som lunginflammation men hon var inte helt säker. Så vi blev skickade tillbaka till barnakuten för bedömning av barnmedicin om vad de tyckte. Som tur var tyckte de inte att det såg ut som lunginflammation utan man kunde se att lungorna var lite uppretade av allt hostande. CRP var på 11 så det var inget som behövdes bahadlas med antibiotika.

Efter nästan 12 timmar på sjukhuset åkte vi hem med två väldigt trötta barn. De somnade på en gång i bilen så vi svängde förbi McDonalds på vägen hem för varsin STOR välbehövlig choklad milkshake.

Alba mår bättre idag men hon är väldigt trött lillstumpan.

Det är lika bra att vi vänjer oss vid att det kommer att vara så här för oss nu. Det kommer att växa bort med åren men det var inte sista gången vi hänger på öron avdelningen en heldag med krupp Alba.

Och på torsdag flyttar vi!

Tack till alla goa som erbjudit sig att hjälpa oss!
Så skönt att veta att det bara är att lyfta på luren så kommer ni.