Maginfluensa.....

Det började natten mellan söndag och måndag. I Måndags kväll var vi på barnakuten i 4 timmar med Alba som då var slö och så trött att hon inte orkade amma längre. Det var så jobbigt att se denna lilla pigga tjej bara ligga där och stirra med tom blick. Gråblek i ansiktet.

Vi åkte hem med råd om hur vi skulle få i henne vätska. Inget trevligt precis men vad ska man göra. Hon skulle ha 5 ml vätska var femte minut när hon var vaken. Och så höll vi på hela kvällen och natten. Tvinga i henne en spruta med vätska i munnen stackarn. Det var inte populärt men det gick. I tisdags morse var det något lite bättre. Sen kom diarréerna.... Minst en gång i timmen kom det och vi hade inte en chans att hinna med att få i henne vätska i den takt hon förlorade den. Vi gjorde så gott det gick men det slutade bara med att hon började kräkas igen. När hon inte hade kissat på 7 timmar var det dags att åka till akuten igen. Hon var inte så dålig när vi åkte men hon blev sämre på sjukhuset. Proverna visade att hon inte alls mådde bra och vi såg ju på henne att det var värre än vad det varit kvällen innan. Hon var så trött och ville bara sova hela tiden. Hon hade tappat 350 g i vikt på 24 timmar. Det är vad hon går upp i vikt på en månad ca.....

De fick sätta nål på Albas lilla hand och börja ge henne dropp för att hon skulle börja må bättre.

Det var så skönt när droppet kom i gång så vi kunde börja slappna av lite och inte hålla på att tvinga henne dricka hela tiden. Jag tyckte så synd om henne när hon låg där i baby-sjukhussängen som ser ut som en bur man har djur i. Lilla handen inpackad i gasväv och en stor droppslang kopplad dit. Det är inte kul att vara sjuksköterska och veta så mycket som man gör alla gånger. Hormonell-knasig som jag fortfarande är så var jag ju stundtals övertygad om att hon inte kommer att klara sig. Paniken rusar runt i kroppen. Vi sov alla tre i samma sjukhussäng. Sov och sov..... Det var trångt och Alba var ledsen och skrek en hel del.

I morse var hon piggare och allting verkade bra igen. Hon hade inte kräkts på 12 timmar så vi fick åka hem. Efter 20 minuter hemma kräks hon och får jätte-diarré. Jag tror jag blir tokig snart. Nu ska jag vänta och se hur det går i em mot kvällen till. Fortsätter det så åker vi in igen ikväll. Lilla lilla älsklingen...