är ju att det ska hända barnen eller Jörgen något. Igår ramlade Alba i stentrappan i vårt trapphus. Hon ramlade nerför halva trappan och slog i huvudet på flera ställen. Jag hann inte ifatt henne. Jag hör bara när jag försöker få tag på henne hur huvudet och den lilla kroppen slår i stentrapporna gång på gång. Fy fan alltså. Nu slår hon ihjäl sig var det enda som rörde sig i huvet på mig. Och som hon skrek stackarn och jag skrek. Man får ju panik. Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin blivit så rädd.
När jag väl fick tag i henne så sprang jag upp för trapporna och in med henne i sovrummet för att försöka få en överblick om hur hon såg ut. Det syntes inget speciellt på en gång. Men det kom lite senare. Blåmärke på benen. Bula i pannan, blåmärke på näsan, vid ena ögonbrynet och på en av armarna. Frukansvärt....
Efter knappt 10 minuter ville Alba ur min famn och gick in på sitt rum och började bygga lego. Jaha..? Barn är lustiga. Då var det över för hennes del. Jag satt där med min ångest och gick igenom händelsen om och om igen och försöker förstå hur detta kunde hända. Jörgen har sagt att hon varit på väg att ramla flera gånger sista tiden och att man måste vara lite mer vaksam. Usch vilken ångest man får.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att fråga om vi skulle åka in med henne till akuten. Det behövde vi inte. Det var ett väldigt gott tecken att hon skrek direkt då svimmade hon inte av smällarna mot skallen. Det såg säkert värre ut än vad det var trodde sköterskan. Barn brukar klara sånt här ganska bra trots allt. Vi skulle vara observanta på om hon blir slö eller kräks. Under natten var vi tvugna att gå upp och peta på henne varannan timme för att se så hon var ok. De närmsta 14 dagarna ska vi vara observanta på beteenden vi inte känner igen och kontaka akuten i så fall.
Det var inte lätt att somna igår kväll. Då låg jag där och funderade om och om igen på hur illa det faktiskt kunde ha gått. Det har förstås påverkat Alba också. När hon skulle somna igår så stod hon och klappade nallen i rumpan ( på samma sätt som vi gör när vi tröstar Theo ) och pratade med nallen - inte ramla nallen, inte ramla....
Alba mår bara bra idag.
4 kommentarer:
Lilla, lilla gumman! Fy va otäckt...kan verkligen förstå din ångest o panik! Tur att hon inte slog sig mer än vad hon gjorde o att hon återhämtade sig så fort. Jäkla trappor!
Kram på er från Nöjdarna o Lindeborg!
Men vännen då......fy vad jobbigt när man inte hinner ifatt.
Skönt att det verkar ha gått bra!
Kramar C
Men fy så vidrigt att se sitt barn bara ramla (har hänt i vår trappa men bara något trappsteg+hjälm på. STOR kram till dig Johanna, fösök släppa ångesten. Villen tur att nallen finns till hand så Alba-gumman kan bearbeta.
KRAM Andrea
Lilla Albisen!
Livet kan vara tufft, som tur är glömmer ni små snabbt , har ju träffat dej efter att detta hände och som tur är hände det ju inget allvarligt.
Mamma är det lite värre med en sådan händelse är alltid svår att glömma, den spelas upp gång på gång i ens tankar, så småningom läker den ut. Var rädda om er.mammo
Skicka en kommentar