Jag stängde en dörr väldigt snabbt och Theos finger kom i kläm. Jag stängde dörren helt med fingret i kläm och han hade det på den sidan där gångjärnet sitter. Stackars lilla plutten som han skrek. Det gjorde så fruktansvärt ont. Fingret var alldeles krokigt och svullet och blått och blodigt. TUNNELSEENDE...... Jörgen var inte hemma än. Ringde lite smått hysterisk. Min goa lugna man försöker lugna mig. Säger åt mig precis vad jag ska göra. In med barnen i bilen. Hämta Jörgen på jobbet och iväg till barnakuten.
Vi fick träffa en jättebra läkare. Fingret blev bedövat så att hon kunde undersöka det ordentligt och tvätta av det. Det är väldigt svårt att se på så små barn om ett finger är brutet. Men han kunde röra bra på det gjorde inte så farligt ont. Det är ett rejält sår som ligger nära skelettet så vi måste ha koll på det så att det inte blir infekterat. Då måste han ha antibiotika.
Det är en sån hemsk känsla att orsaka sån här smärta. Det gör verkligen ont i hjärtat.
Han sover gott nu på alvedon och ipren.
4 kommentarer:
Gubben då!
Släpp den känslan Johanna! Du är världens bästa mamma till era barn!
Kram
Men älskade hjärtat då!! Både mamma och Theo. Go Jörgen!
KRAAAAAM Andrea ♥
Å Johanna... Förstår att det känns förfärligt... Dörrar är ett otyg! Men det gick ju bra!! Stor kram till er allihopa från oss i Malmö! :)
Hur försiktig man än försöker vara så händer det som man fasar för.
Dörrar är ett sådant exempel.
Jag förstår om du får skuldkänslor
dom är oundvikliga. En tröst är att det kunde ha varit något mycket värre. När man ser Theo på bilden så får man bara lust att krama o krama honom. Lilla gubben.
Jag klämde Jörgen en gång och det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på det.
Kram till er alla! Farmor
Skicka en kommentar