Vi fick tid 08.45 på torsdag morgon. Strax innan 05 på morgonen gick vi (pappa) in till Alba och gav henne en flaska välling som hon tacksamt slurkade i sig hela och somnade sen om så gott. Vi väckte lilla sömntutan strax innan halv åtta. Trolleriplåsterna skulle på och lite andra förberelser innan vi skulle iväg. Mormor kom upp kvällen innan för att ta hand om Theo så att både Jörgen och jag kunde vara med på sjukhuset.
Det kändes otroligt nervöst att åka i väg. Jag darrade på händerna och försökte hålla masken. Väl framme på avdelningen tog den proffsiga personalen hand om oss. Alba fick leka in sig på rummet där vi skulle vara. Först efter en stund fick vi byta kläder och ta medicinen som skulle göra henne lugn och lite trött. Kirurgen kikade förbi och presenterade sig. Det kändes skönt.
Sen skulle vi iväg till operation. Alba var så lugn och lullig och glad och det kändes så skönt. Det smittade av sig på mig som tur var. Vi skojade och fnittrade lite i hissen på vägen dit och Alba mös lite och låg och sög på tummen. När vi var där fick jag byta om och sen bära Alba in sista biten. Det var massor med folk runtomkring oss plötsligt. Alba fick ligga på sängen och välja bokmärken och bamseklistermärken och märkte inte så mycket av att flygplandet landade. Plötsligt drog hon handen till sig och sa -MAMMA titta flygplanet har landat! och skrattade. Underbart. Sen skulle hon andas i masken och blåsa upp ballongen. Vi hade pratat om det tdigare om att hon skulle ta djupa andetag och det gjorde hon. Efter ett par andetag drog hon undan masken och sa -Mamma nu känner jag mig väldigt trött, sen somnade hon.
45 minter senare fick jag gå iväg till uppvaket. Där låg det en liten liten ledsen tjej som for runt i sängen och hostade och skrek. Lite morfin serverades omgående och så somnade hon om en liten stund. Men inte länge. Hon vaknade igen efter en kvart och började kvickna till mer och mer. Vi var nog bara där en halvtimme sen fick vi komma tillbaka till avdelningen och äta glass. Hon var väldigt trött och ledsen av och till de första timmarna. Kräktes flera gånger. Hon somnade om efter ett tag och sov nästan en timme och sen när hon vaknade igen vid 13.30 på em mådde hon mycket bättre och började att bli sig själv igen.
Äta tänkte hon inte göra. Personalen var på henne flera gånger och försökte locka med nåt ätbart. Men nej, glass och saft var det enda Alba ville ha. Vid 15.oo tiden fick vi lov att åka hem igen. Alba mådde fortfarande illa och kräktes. Men det kunde hon lika bra göra hemma tyckte vi. Vi har så nära om det skulle vara något och vi skulle behöva komma tillbaka.
Vi träffade kirurgen innan vi åkte hem som sa att han hade tagit bort mycket av halsmandlarna för de var väldigt stora. Han hade skrapat på polypen bakom näsan och tittat i öronen på henne. Hon hade lite vätska bakom vänstra örat men det såg fint ut ändå och hon behövde inga rör i öronen.
Eftermiddagen spenderade jag med Alba på en madrass på golvet i vardagsrummetoch tittade på tv. Vi mös och mös och mös. Hur mycket kan man pussa och krama ett barn på en och samma dag egentligen. Det var så skönt att få komma hem så snabbt och att allting gick så bra.
Syskonkärlek
14 augusti, 2009
Precis innan operationen
Lite lek innan det var dags att byta om och åka iväg. Premedicinen svalde Alba direkt. Hon är så duktig på att ta medicin. Ganksa så groggy blev hon av det lugnande. Det var skönt för hon hann aldrig bli rädd.
Förberedelse inför operationen
Kaninen blev opererad vid upprepade tillfällen i onsdags. Doktor Alba gav den sprutor, flygplan landade på tassen och han fick andas i masken till Albas inhalator. På sjukvardsradgivningen.se finns det väldigt bra filmer för barn där de får se olika djur som blivit sjuka och måste opereras, röntgas, tas blodprover på och sättas nål på. Vi lekte och lekte hela onsdagseftermiddagen i stort sett.
11 augusti, 2009
Massor med nya inlägg nu!
Nu kommer det massor med nytt att läsa och titta på. Bloggen har gått på sparlåga sista veckorna. Theo är inne på sin andra öroninflammation på 2 veckor. Tuffa nätter med en ledsen liten kille. Jag har fått ett skov i min SLE som ställer till det för mig. Jag har så ont i framförallt händerna och armarna och det är så irriterande att kroppen inte gör som jag vill. Trött och gnällig blir man och det är så tråkigt att vara sån. Men nu ska det bli bättre, jag var på reumatologen idag och ändrat en del på min medicinering. Inom en månad borde jag vara bättre.
Och så har vi lilla Albisen som ska opereras på torsdag. Fy bubblan vad nervöst det känns nu. Vi var på samtal igår på sjukhuset om hur det kommer att gå till. Det kändes bra tyckte jag. Vi fick bra intryck av sköterskan och narkosläkaren. I morgon em ska vi ringa om operationstid då vi ska vara på sjukhuset på torsdag morgon. De brukar ta de här små barnen tidigt på morgonen. Lika bra det tycker jag så att vi får det överstökat. Kan mamma också få lite lugnande kanske...?
Sköterskan sa att på barn som haft det så jobbigt som Alba brukar man kunna se stor skillnad på hur de mår ganska snabbt. Det låter bra tycker vi. Det är så mycket som kommer att bli så mycket bättre för henne efter denna operationen. Astman, kruppen, aptiten. Jag hoppas verkligen att vi kan säga bye bye till barnakuten vad gäller akuta kruppanfall och besvärliga förkylnings-astma-skit. Om allt går bra och Alba kan äta lite och kissa så kanske vi är hemma igen efter lunch på torsdag. Känns ju helt otroligt och lite svårt att tro på. Vi får hoppas på det.
Lördag denna veckan är en lite speciell dag för oss. För 10 år sedan på lördag fick vi veta att jag hade en tumör i sköldkörteln. Det är helt otroligt att det har gått så lång tid nu. Inte trodde vi då att vi skulle ha två alldeles underbara barn 10 år framåt i tiden. Tänk vilken tur jag hade ändå.
Och så har vi lilla Albisen som ska opereras på torsdag. Fy bubblan vad nervöst det känns nu. Vi var på samtal igår på sjukhuset om hur det kommer att gå till. Det kändes bra tyckte jag. Vi fick bra intryck av sköterskan och narkosläkaren. I morgon em ska vi ringa om operationstid då vi ska vara på sjukhuset på torsdag morgon. De brukar ta de här små barnen tidigt på morgonen. Lika bra det tycker jag så att vi får det överstökat. Kan mamma också få lite lugnande kanske...?
Sköterskan sa att på barn som haft det så jobbigt som Alba brukar man kunna se stor skillnad på hur de mår ganska snabbt. Det låter bra tycker vi. Det är så mycket som kommer att bli så mycket bättre för henne efter denna operationen. Astman, kruppen, aptiten. Jag hoppas verkligen att vi kan säga bye bye till barnakuten vad gäller akuta kruppanfall och besvärliga förkylnings-astma-skit. Om allt går bra och Alba kan äta lite och kissa så kanske vi är hemma igen efter lunch på torsdag. Känns ju helt otroligt och lite svårt att tro på. Vi får hoppas på det.
Lördag denna veckan är en lite speciell dag för oss. För 10 år sedan på lördag fick vi veta att jag hade en tumör i sköldkörteln. Det är helt otroligt att det har gått så lång tid nu. Inte trodde vi då att vi skulle ha två alldeles underbara barn 10 år framåt i tiden. Tänk vilken tur jag hade ändå.
Pappas gamla kompis
För ett par veckor sen gjorde vi en utflykt till Bålsta. Pappas gamla kompis var där på semster och vi har inte sett deras lille kotte än. En jättesöt liten kille som redan hunnit bli 7 1/2 månad. Tiden går så snabbt. Det bjöds på massor med gott. Alba var exemplarisk och satt och skrek efter läsk och kakor och bullar mest HELA tiden. Det är vid såna tillfällen man verkligen känner att man lyckats så bra med sin uppfostran...
Det blev en riktigt varm och mysig eftermiddag!
Mammas gamla kompisar!

Äntligen fick vi till en träff allihopa tillsammans. Det var såå länge sen. Mina goda vänner Boel och Malin som jag känt sen innan jag började på lekis. Det var full rulle på barnen så det kändes inte som att man satt ner många minuter och pratade. Men det är så det är nu. Det var väldigt roligt ändå. Barnen hade jättekul tillsammans.
Kivik
Härliga bilder från lekplatsen precis vid havet. Vi käkade lunch och åt glass där och det blåste friska havsvindar på oss så att vi fick hålla i sakerna. Men det var mysigt. Barnen hade väldigt kul tillsammans. Vi var i kivik en vecka också. Fullt hus var det med 7 vuxna, 4 barn och 2 hundar. Huset är så stort så alla hade eget sovrum inklusive de barn som sov själva. Verkligen lyxigt. Tvättmaskin och tumlare stod inte arbetslös många minuter denna veckan.
Vi hade en riktigt mysig vecka i Kivik också. Tiden går alldeles för snabbt bara.
Simrishamn
Äntligen lite semesterbilder. Vi var en vecka i Simrishamn med farmor och farfar. Där firade vi bla Theos 1 årsdag. Otroligt som tiden går. Det är så roligt att tänka tillbaka på förlossningen. Första känslan att få hålla den lilla kroppen så nära så nära. Det är så otroligt att få barn och lära känna dem. Det bästa som finns så är det bara.
Vi hade en toppenvecka i simrishamn. Massor med mys och bus och lugn och ro.
05 augusti, 2009
Theo pratar!
Det kommer fler och fler ord hela tiden. Det är såå roligt.
Mamma
Pappa
Äta
Titta
Hejdå
Titta da
Tack
Mamma
Pappa
Äta
Titta
Hejdå
Titta da
Tack
02 augusti, 2009
Dagens Alba-citat igen
Efter att rösten i hissen på IKEA informerat om att Alba och mamma nu befinner sig på "Plan noll" lägger Alba - till de övriga hissåkarnas förnöjelse - högt och tydligt till ytterligare en våning: "PLAN BAJS!"
28 juli, 2009
24 juli, 2009
23 juli, 2009
15 juli, 2009
13 juli, 2009
06 juli, 2009
Ulva Kvarn
Titta uppe till vänster. Där står Jörgen och Alba och tittar på "vattenfallet" (som Alba kallade det).
Jordgubbs-plockning!
Alba älskar jordgubbar och i går såg vi en annons i tidningen om självplockning. Det var vid Ulva Kvarn och dit har vi aldrig varit så då fick det bli en liten utflykt idag. Det var väldigt roligt tyckte Alba. Theo satt så nöjd i vagnen en bit från oss och tittade på oss och på de andra som plockade. Sen gick vi till det lilla cafe't och fikade lite. Det var ett väldigt mysigt fint ställe. Det kommer säkerligen att bli fler utflykter dit i framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)












